Det är som vanligt mitt i natten när mina tankar måste ut. Hela kvällen har gått åt till att tänka, försöka se det mesta positivt.

Nu på kvällen har jag fått psykolog hjälp av en äldre gubbe. En person som står mig nära, som jag bryr mig om, som bryr sig om mig. Han erbjöd sig att komma hem till mig, för att prata.

Han rotade igenom mitt liv, från min barndom till den jag är. Vi försökte komma fram till varför mitt hjärta slog frivolter förra tisdagen. Tillslut kom vi fram att det mycket av barndomen.

Som liten var det alltid jag som fick ta skiten, det var alltid mitt fel, fattades någonting hemma, då var jag den skyldiga. Mina syskon gjorde aldrig något. Jag var alltid den där svarta fåret. Just därför kan jag känna den där oroliga känslan varje kväll jag ska lägga mig. Kommer jag få ett sms eller samtal av Björn i morgon bitti, eller kommer det ligga en lapp brevid kassan när jag kommer dit. jag är 3 min sen till jobbet, vad ska jag skylla på, varför är jag sen? Varenda morgon tänker jag så. När jag kommer vid kabinen, står Björns bil där? Ja, det gör den. Man suckar, och tänker att det kommer inte bli en bra dag. Står inte hans bil där, känner man en lättnad, och man känner sig fri.

Jag är rädd för Björn, det är jag. Så ska det inte vara!

Jag vill känna mig trygg och säker i mitt jobb. Jag vill kunna ha sådär kul som vi hade bara för 1 år sedan.

Varje dag ska jag skriva ner 3 saker som har varit bra

1. Jag har betalat alla fakturor som ska betalas, slipper oroa mig i Thailand
2. Jag tog mig i kragen och öppnade mig, berättade den svarta sanningen, även för mig själv
3. Jag har betalat av en skuld till brorsan. Alltid skönt att göra sånt


Nu ska jag knoppa, för i morgon är det möte i Östersund