Hemma igen
Nu är jag hemma igen, själv. Fredrik jobbar och kommer hem om 2 timmar. Bingolotton är inhandlad, men inte morötterna. Men lite chips och aftonbladet kan det bli sucé ikväll. Jag hade tänkt att bli miljonär ikväll, färg femman here i come =)
Jag har inte rökt något, Camilla rökte lite grann på Holiday. Men jag är glad att slippa behöva röka själv. Säger jag redan nu
Men i 9 år, nästan mitt halva liv har jag dagligen haft allt från 6-7 cigg om dagen till 20 om dagen. Varje dag, i 9 år.
Ca 3285 dagar. Ca 40.000 cigaretter har jag dragit i mig sedan dess. Borde jag inte bli sjukt äcklad av det? Jo, tänk för att jag blir det!
Jag har fortfaranade 3 cigaretter kvar i mitt paket, ska jag bryta av dom och slänga eller ska jag bara låta dom vara. Jag känner mig säkrare om jag har cigaretter. Behover blir större om jag inte har några!
Jag gruvar mig för morgon dagen, vakna upp för en ny dag, känna behovet av morgon ciggen. Känns som man kommer börja om på ruta ett, varje dag. Tillslut kanske man inte ens tänker ens tanken på att "vad gott det skulle vara med en cigg"
Det är så sjukt med rökning, att det finns inte mycket som skrämmer en rökare, skulle du få se en lunga som rökt i 30 år, du skulle bli rejält äcklad, men efter en timme är det glömt. Det spelar ingen roll hur mycket det skrivs på paketen att röken är dödlig, hit och dit.
Allen Carr, som skrivit boken drog ett exempel.
En del rökare har svårt att för att acceptera föreställningen om "tomrummet". Följande liknelse kan kanske hjälpa dig.
Tänk dig att du har ett munsår. Jag har en fantastisk salva.
Jag säger "Pröva det här". Du gnider in salvan och såret försvinner omedelbart.
En vecka senare kommer det tillbaka. Du frågar "Har du mer av den där salvan?"
Jag säger "Behåll hela tuben. Du kan komma att behöva den igen" Du gnider in salvan.
Men titta, såret kommer tillbaka igen. Varje gång såret kommer tillbaka blir det större och smärtsammare, och det återkommer allt oftare. Till slut är hela ansiktet stort, smärtsamt sår. Det återkommer nu en gång i halvtimmen. Du vet att salvan får det att försvinna tillfälligt, men du är mycket orolig. Kommer du behöva dras med såret för all framtid?
Du går till en läkare. Han kan inte bota dig. Du prövar andra saker, men ingening hjälper utom den fantastiska salvan.
Men nu är du helt beroende av salvan. Du går inte ut utan att försäkra dig om att du har en tub salva med dig. Om du reser utomlands ser du till att ta flera tuber med dig. Inte nog med att du har problem med hälsan i form av såret, nu kostar salvan tusen kronor per tub.
Du har inget annat val än att betala. Sedan läser du en artikel i tidningen där det står att det är inte bara är du som är drabbad. Många andra människor har lidit av samma problem. I själva verket har farmakatalogerna upptäckt att salvan inte botar såret. Det är salvan som har att det såret spridit sig. Allt du behöver göra är att sluta andvända salvan. Då kommer såret så småningom att försvinna av sig själv.
Skulle du i så fall fortsätta andvända salvan? Skulle det krävas viljestyrka för att inte andvända salvan?
Om du inte trodde på artikeln skulle du känna dig orolig några dagar, men så snart du insåg att såret började bli bättre skulle behovet av salvan eller viljan att använda den försvinna.
Skulle du må dåligt? Naturligtvis inte
Du hade ett fruktansvärt problem, som du trodde var olösligt. Nu har du hittat lösningen. Även om det tog ett år innan såret försvann helt, blev det bättre för varje dag, och du tänkte. "Är det inte underbart? Jag kommer inte att dö."
Klok man!
Kommentarer
Trackback
