Jag har kommit fram till att jag är nog oerhört sällskaps sjuk just nu. Brukar annars älska att vara ensam, ibland. Inte jämt.

Jag har legat hemma i 3 dagar med snor papper och hosta och en tempratur på 50 grader. Fredrik har varit på jobbet, alla mina tankar och funderingar har löpt amok inne i mitt huvud. Det har ju inte funnits något som har sysselsatt mig, förutom tvn och datorn. Jag tror just därför att mina tankar kring lilleman i magen har gjort mig nervös kring alla funderingar. För det är såå mycket som jag funderar på. Allt från hur han mår, hur jag mår, lever han, kommer jag att föda ut han?

Det är ju såklart jag kommer göra det, nu finns det ingenting som säger att lilleman har stannar i magen. Han växer, för det gör magen också. Nu ska vi se framåt, och tackla bort alla dumma tankar som far i mitt huvud. Är det inte nu jag ska vara lycklig?
Jag bär på ett kärleksbarn, som jag och min älskade Fredrik har gjort tillsammans. Jag är lycklig, oerhört. Mitt älskade barn.. Varje kväll stryker jag dig över magen och säger gonatt.

Jag har aldrig varit så lycklig i mitt liv, jag bär på världens finaste troll unge, jag har en underbar sambo som älskar mig. Nu är det vi tre mot världen!

LOVE!