Jag har alltid varit den personen som alltid har brytt mig om människor i min omgivning. Alltid ställt upp, även om klockan har passerat tolv har jag satt mig på cykeln och åkt hem till personen. Suttit och pratat i timmar, lyssnar och funnits där.

Jag sa till Fredrik igår att jag är så glad att jag har sån bra kontakt med alla mina syskon.
- Det är ju för att du bryr dig om allt och alla.

Efter det fick jag mig en tankeställare. Jag har 3 syskon, och den ena är inte lik den andra. Med mina syskon så finns det kategorier om vad som pratas oss emellan.

Sandra och jag pratar näst in till varje dag. Det är bara vanligt vardags prat. Jobb, kärlek, fester och allt vad det är!

Stefan och jag pratar väl sisådär 2-3 ggr i veckan. Han ringer jag när jag vill ha råd, berättar hur det går för Sibylla. Har jag haft kassa rekord, ringer jag Stefan direkt. Stefan har alltid funnits där för mig, hans hem har alltid stått öppen för mig.
Sofie har jag fått bättre kontakt med det senaste året. Vi pratar  ca 1-2 ggr i veckan. Sofie flyttade hemifrån när jag var ca 6-7 år. Så jag har direkt inget minne av henne hemifrån. Hon har alltid varit vuxen i mina ögon. Eftersom hon födde Pontus -96 och jag var 9 år så har det alltid varit så att hon har varit en vuxen kvinna i mina ögon. 
Idag när vi pratar kan det vara allt från hennes barns framgångar´, alla roliga fester hon och Thomas är ut på. Ibland kan Sofie kännas som en extra mamma för mig, vilket känns otroligt skönt. 

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här. Jag är bara så otroligt glad över att ha så fantastiska och underbara syskon.