Bergochdalbana

Hela den här veckan har varit som en berg och dalbana. Ena dagen har jag kännt mig lycklig, nöjd med livet. Medans kvällarna kryper sakta in på, och allt rinner över mig. Tårar som runnit som rinnande vatten, från ingenstans. Allt har bara känns så jävla hopplöst. Det finns ingen rät sida på livet. Alla känns så långt bort, och jag känner mig så ensam här, 50 mil från familjen. Jag har på senaste tid, sett vilka som är riktiga vänner, som verkligen bryr sig. Tack, för att ni finns och pushar mig i allt. Ni är helt fantastiska. Bara ett sms kan få mig att verkligen le, och känna att jag uppskattas. Vi får ta en dag i taget, och hoppas allt kommer bli bra till slut! Det får ta den tid det tar helt enkelt

Plutt skrutt, mitt älskade barn i vecka 31 - 30+0

Jättefin mage Marie!!!

Du ska se att efter att barnet är fött och de värsta amningshormonerna lagt sig (för då gråter man MYCKET) så kommer det kännas SÅ mycket bättre allting. Klart att du är ledsen hit och dit och allt är upp och ner när det är så mkt som händer just nu! Du ska vara blivande mamma och tänka på bebben i magen samtidigt som ni snart ska flytta till en annan stad och du ska säga upp ditt jobb... Sen att familjen är långt borta är ju bara toppen på isberget. Hoppas att du mår bättre snart. Se till att vila en halvtimme varje dag, typ meditera eller nåt. Jag hade själv en bergochdalbana när jag väntade Teodor i slutet för att framtiden kändes så oviss men jag såg till att ta djupa andetag och sista månaden innan han kom så kändes det bara bra och förväntansfullt. Du kommer klara detta även om din familj bor någon annanstans, tro mig!