Jag tänkte berätta om hur det kom sig, att vi fick reda på att jag var gravid. Hur ungen kom till, vet ni ju.

Det började onsdagen den 27 maj att jag kom till jobbet, gick ut och tog min morgon cigg innan allt lunch folk kom. När jag var på väg in känner jag hur jag börjar kall svettas längs armar och panna. Känner mig otroligt yr, går in i personal rummet och sätter mig. Ville lägga mig på bordet men det kunde jag ju inte göra. Tog upp telefonen och börja fippla på det, men nej. Jag ville bara gå och spy, gick bort till handfatet bak i diskrummet och blå höll mig i handfatet och både synen och hörseln försvann. Jag spärrade upp ögonen och försökte se något, vid det ögonblicket trodde jag att jag skulle bli blind. Det susade i öronen och jag satte mig på golvet. Efter en stund får jag tillbaka synen och hörseln så jag ställer mig upp, ställer mig vid kassan och ser bara kontraster av allting. Försöker få kontakt med dom inne på macken, men fick inte ur mig någonting. Hällde i mig vatten och blev återställd men var fortfarande helt vimsig. Gick in på macken och förklarade läget. Putte som då jobbade tyckte jag skulle ringa Hälsocentralen. Jag ringde mamma först, och hon sa att det var blodsocker fall, och att hon svimmade när hon var gravid med Sandra. Du kanske också är gravid säger mamma. Mm, min mens är ju lite sen sa jag lite tyst. Ringde Fredrik och berättade. Ringde sen upp till hälsocentralen och berättade. Där sa dom att det var blodsocker fall, och att jag skulle ta något att äta. Hade inte ätit någonting. Jag var inte alls sugen på nånting, så det blev ett äpple. Ringde Lisa och frågade om hon ville jobba ett par timmar, så jag fick åka upp och kolla vad det var för något. Fick ju liknande anfall i december. Svettades och mådde illa. Så jag ville kolla till hur kroppen stod till. Jag och Fredrik åkte upp dit och jag fick träffa läkare. Vi kollade blodtrycket, han sa att allting såg bra ut. Pratade, han sa att det var vanligt bland unga tjejer att vi kan svimma. Jag sa att mamma hade svimmat när hon var gravid. Ja du kanske är gravid då? Mm, mensen är sen. Men tänkte inte mer på det. Fick vänta en stund och sen gå bort till labbet och göra blodprov. Medans jag väntade funderade jag på om jag skulle fråga om jag fick göra ett gravtest. Men nej, tänk vad pinsamt om det inte visar något. Men samtidigt visste jag att jag inte skulle gå bort till apoteket och köpa ett. Så, äh jag gör ett medans jag är här på hälsocentralen.

Jag blev inskickad på toaletten och skulle kissa i en kopp och ställa den i luckan. Gick sen bort till Fredrik som satt i väntrummet. Jag har gjort ett gravtest viskade jag till. Eh jaha?!

Läkaren ropade på mig och vi gick in på ett rum, och han sa att blodvärdena såg jätte bra ut.. Och ja, gravtestet visade posetivt säger han nervöst. Eh aha, vad menas med det? Att du är gravid

Holyshit. Vi kan göra ett till säger läkaren och går ut, jag går och hämtar Fredrik och jag bara skiner upp som en sol. Jag är gravid Fredrik. Läkaren kommer tillbaka och säger att gravtestet är 100 % säkert. Vi sätter oss och pratar en stund och vi får lite nummer att ringa.

Så det allt som hade hänt tidigare var på grund av lille Benjamin.

Vi lämnade hälsocentralen med tusen tankar. Jag åkte vidare till jobbet och Fredrik gick hem till Abbe. Tillbaka till jobbet och hela macken undrade vad läkaren hade sagt. Jag hade ju haft lite på känn innan att jag kanske var gravid, men nej det fanns inte på kartan. Dom undrade om jag var gravid. Och vad ska man svara? Ja, det är jag.

Jag ringde mamma, hon blev inte alls förvånad. Haha! Ringde brorsan, frågade vad han gjorde. Är på väg till Borlänge. Aha, jag är gravid, sen blev det tyst i en lååååång stund. Okej, jag låter han andas och ta in det. Skämtar du med mig? Nää du

När jag ringde Sofie var hon på väg hem, och hon blev helt extas. Hur känns det? Hur känns det?

Så jävla bra kändes det.

Jag kände på en gång att jag ville behålla barnet. Men vad ville Fredrik?

När jag kom hem pratade vi om det. Jag förklarade hur jag kände, och han var lika lycklig som mig. Och det här barnet är så välkommet. Så vi beslöt oss samma kväll att vi ville behålla det. Vi ringde Fredriks mamma som precis hade gått och lagt sig. Du ska bli farmor igen (Fredriks bror har barn, Teodor) Hon blev så himla glad.

Den natten kunde jag verkligen inte sova, det var så mycket man funderade på. Helt plöstligt var det något i min mage som växte. Jag har ju varit så skeptisk till den här graviditeten. Jag har ju aldrig riktigt trott på att det har funnits något i min mage. Jag har trott att jag varit sken gravid. Då jag har mått hur bra som hellst. Och helt ärligt. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Tack mamma och moster att jag fått ärva era gener.

Ni minns förra onsdagen, då jag bröt ihop här hemma. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få se något på ultraljudet. Jag var så himla rädd.. Men nu har jag sett dig leva rövare där inne.

Jag skulle kunna vara gravid året om, för det här är absolut inga krämpor. Lite halsbränna, men vad gör det om hundra år. Jag var otroligt trött den första tiden, jag bara sov och sov.

Jag har nu gått halva tiden, jag blev framskickad en vecka. Så i morgon kliver jag in i vecka 21 istället för 20. Nu är det bara 20 veckor kvar tills jag får träffa dig skrutten.

Plötsligt händer det, kan man säga!