Jag är ju sån där som får dåligt samvete för minsta lilla, vill inte vara i vägen och ta upp onödig plats. Inte kräva för mycket, och att "kräva" julklappar av släkt är nog det värsta. Det är en stor klump i magen på mig just nu, för jag tänkte skriva en lista vad Benjamin "önskar" sig i julklapp. Jag vet att det finns människor som vill köpa och det kan jag inte förbjuda. Men man känner sig tarv.. nej det känns bara fel. Det stora hela är väl att man själv inte har råd att köpa till alla andra, kanske därför det känns extra mycket? Vad vet jag?!