Vi har en liten sjukling här hemma, lilleman snorar och hostar å har lite feber som går upp och ner. Trodde natten skulle bli lång, då han inte riktigt kom till ro, svårt att andas med nappen i munnen och att sova utan napp gick inte. Fredrik ringde Elsa om råd, om saltvattenlösning. Vi körde på det och det mesta av snoren kom ut, och nös gjorde han konstant. Han somnade vid tolv kanske, vaknade upp vid halv tre för att nappen åkte i golvet, under sängen. Sen så, sen sov vi till åtta, och sen lite till. Tills nästa olycka var skedd. Jag och Benjamin låg och kollade på Luftens hjältar på datorn i sängen, jag lyckades somna om och Benjamin kryper ur sängen och ramlar rakt ner i golvet och stöter i näsan och börjar blöda näsblod. Gallskrik och Fredrik kom in rusande, han fick sova på soffan inatt för att jag ville ha Benjamin i våran säng då när han inte andades okej av snoret. Snor och blod rann, och jag kände mig som världens dåligaste mamma. På två jäkla dagar har det hänt så jävla mycket, först elstöten, sen slog han i ögonbrynet i stolen igår, han försökte ställa sig upp mot den och for med ansiktet före, och sen det som hände idag. Jag ska sätta koppel på den här ungen, för han är mer vild än tam. Dessutom kommer jag vara gråhårig innan jag är 30 år. 

Men samtidigt, det är sånt som händer. Det här händer nästan alla barnfamiljer, och man lär sig av sina misstag. Bättre koll, men jag kan ju inte förbjuda honom att vara på golvet och undersöka saker, inte sladdar då.. Men stolar och bord. Hur ska man annars kunna lära sig. Våran lilla kille vill vi ha hel, vi älskar dig hjärtat ♥