Jag lever, med nöd och näppe kan man väl säga. Det märks att man inte har jobbat på över ett år (om man inte räknar med peaace & love) och andra småjobb. Men att jobba ca 12-13 upp till 18 timmar om dagen är tufft, men jäkligt rolig också. Det blir inte många timmars nattsömn, kommer hem vid tre och sen upp till åtta på morgonen. Då är man inte kaxig. Det sköna är ju att det finns ett slut, på söndag gör jag min sista dag och har ca 160 timmar jobbade.

Ni kanske undrar vad jag gör? Jag jobbar i ett öltält i Mora nu under vasaloppet. Det serveras bufé varje dag, och vissa kvällar är det natt öppet med artister på scen. På torsdag spelar Lars Kristerz och lördag är det Eldkvarn med Plura. Kan nog bli jäkligt mycket folk. Har ca 1700 mat gäster om dagen, så det är full rulle hela tiden.

Idag fick jag ledigt efter ha jobbat sen i onsdags, min kropp var helt slut och behövde en dags vila. Jag har i stort sett sovit genom hela dagen, och vid sex gick jag upp till wärdshuset och åt mat. Jag bor med en tjej från Borlänge i ett rum på Gesunda berget, och har backen utanför fönstret.

Saknar min unge så det gör alldeles ont i mig, men vi "pratar" varje dag iaf och jag sjunger krokodilen sången för honom. På onsdag får vi äntligen ses, då kommer Sandra och Benjamin upp. Det är stängt i öltältet då.
Jag vet att han har det bra hemma hos mormor och morfar, så det är inget jag oroar mig för. Men det är tufft att vara i från honom, nu är det en vecka sen vi sågs. Älskade skit unge. Sandra mmsar bilder ofta så jag får då se han litegrann.


Lite kändisar har man sett också, Stefan Holm och Kalle Moreus (kanske otippat när han faktiskt bor i Orsa) men ändå.
Öltältet vi jobbar i är hur fräscht som helst, och det är fantasiskt kul jobb. Bra personal, nu har alla börjat slappna av och visa sin egna sida. I början var det lite "jag är bäst, och vet allt och hur man gör, säg inte åt mig vad jag ska göra" Men nu funkar det bra med allihopa.

Hemma i Järvsö har Fredrik flyttat, och nu bor vi granne med Lill-Babs caffären. Fick flytta in redan i lördags. Nu längtar jag hem lite och få plocka upp allt.


Nu ska jag ta en behövlig dusch, för jag luktar ganska unket och har inte hunnit duscha sen i torsdags kväll. Hemskt va? Men börjar man 8-9 på morgonen och kommer hem 3 på natten är inte en dusch man tänker på i första taget.


Jag saknar dig så..

Ja men hej mina 20 besökare som faktiskt tittar in här, och kanske väntar er en uppdatering från min sida.

Ja, jag ska blogga. Snart..

I morgon är det en stor dag för Benjamin. För oss också, mig och Fredrik. Lilla stora killen börjar på dagis, och den här veckan blir det inskolning. Jisses.. Galet!

En bild kan jag väl bjussa på det finaste jag har, så ni har något att glutta på medans jag har min lilla blogg-paus. 

Jo, förresten, tänkte bara säga att bloggen kommer läggas på is. 

Jag vet inte när jag kommer börja igen, i morgon, om en vecka, ett halvår? Jag behöver tid för mig själv, det finna alldeles för mycket ouppklarat i mitt huvud. 

Ta hand om varandra, vi hörs förr eller senare!

Ja men sådär då? Ska jag kalla mig frisk förklarad nu då? Inte riktigt, men jag är på bättringvägen och känner mig mycket piggare nu än för några dar sen. Nästan så man fått liggsår efter ha legat i soffan ett par dagar. 

Jag föder fan hellre barn än att vara förkyld. Det här håller på att ta knäcken på mig, jag är mer eller mindre döende. 
Pappa Fredrik tog med sig Benjamin ut idag, och lät mig å sova/vila i ett par timmar. Kollade på Fucking Åmål, sov lite.. Lyssnade på ljudbok, sov lite. Benjamin och pappa kom hem, jag och benji lyssna på ljudbok, sov lite. 
Men nu är jag mer eller mindre uppe på bena, och ska peta i mig lite mat. 

Eftersom jag inte har varit sjuk på 3 år har jag liksom längtat lite, att få mig ompysslad, ha en anledning att bara vara lat. Men nu ångrar jag mig, jag vill aldrig mer vara sjuk. 

Ja men då får man smaka på hur det är att vara sjuk. Sist jag var riktigt sjuk var för 3 år sedan. Alltså, ett tag sen. Snorar, å hostar hela tiden. Feber och helt slö. Benjamin har lyckats smitta hela Borlänge, och det slog till på mig på måndags kvällen när vi kom hem från Borlänge. Jag och Fredrik skulle ha en mysig kväll, ut och käka. Men ikke. Vi blev hemma och gojsa i oss god mat istället. Sen har det känns till och från hela tiden. Vi åkte till Bollnäs igår, men där var det bara värre och jag ville heeeeem. Bakade frallor till kvällen, sen halv tio tvär dog jag i soffan.

Såna finns det gott om. Jag blir så urless på människor som suger ens energi, och gör en så förbannad. Jag försöker att tackla det, och se att det inte är jag som är problemet utan personen själv. Har märkt att det tar sån kraft av mig, och jag blir otroligt trött, förbannad och tålamodet ryker.

Jag håller på och skriver ett personligt brev till ett arbete jag söker, och jag kommer ingenstans och tappar suget helt, att skriva alltså. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva, har kommit en bit iaf. Det hela är väl själva företagande jag vill skriva ner, och få det så bra som möjligt. Det ska synas att det är ett bra personligt brev, inget man kladdar ner på fem minuter. Jag vill ha det här jobbet. CV är klart, det var inte så värst svårt.