Är det såhär det ska kännas ?
Att vara lycklig?
För det är en väldigt fin känsla...

Tror jag aldrig har mått så bra som jag gör nu. Inte känt såhär sen jag var liten. Jag mår bra, jag trivs att vara mammaledig, jag har en underbar och fantastisk pojkvän. Jag umgås med vänner som bryr sig och tycker om mig. Och det bästa av allt är att jag snart ska åka hem till dem som betyder mest för mig. Min familj och mina allra närmsta vänner. Ni anar inte hur saknade ni är, allihop! Fast jag flyttade för 3 år sen, så är det alltid skönt att få komma hem, där jag bara är Marie, och har min lilla semester och inte gör någonting, jag bara är...  Jag längtar tills jag kliver ur bilen, och får andas in Borlänge-doften Hemma! Borlänge kommer alltid vara mitt hem, fast just nu har jag en annan adress. Jag tänker ofta på er, undrar vad vi hade hittat på för roligt om ni var här eller om jag var hemma.


Okej, jag erkänner. Jag längtar hem, helt enkelt. Men det är bara för att jag har lämnat mitt liv. Alla som står mig nära och som jag älskar. Men jag är så glad över att jag har en nära vän att dela allt detta med. En vän som får vara med om allt underbart som jag får. Att ta del av den enorma erfarenheten att bo någon annanstans och att träffa så många fina människor som vi faktiskt gjort. Att utvecklas och att växa som människor. För det är precis vad jag gör just nu. Fast jag kommer vara densamma Marie som kommer hem, sprallig, sprider ut hela mitt liv i hallen, rapar högt, som skrattar mycket och som bryr sig om er. Att få ta med mig Benjamin hem för första gången känns helt fantastisk. På lördag ska vi samlas hela familjen Eriksson, alla syskon och syskonbarn. Familjen börjar bli stor nu. 10 st har vi förökat oss till.

Våran lilla mini semester kommer förmodligen kännas som att spola tillbaka tiden, då jag ska träffa gamla vänner och min gamla gymnastik tränare jag hade i många år. Jag hoppas jag får tiden att räcka till, och hinner träffa alla som jag vill träffa och som vill träffa oss! På fredag blir det fredags mys hemma hos min finaste vän Jenny ♥

home sweet home

I onsdag kom efterlängtade Lojsan! Vi hämtade upp henne i Ljusdal och när hon fick syn på mig när hon hade klivit av tåget vrålar hon Marre banan över hela Ljusdals tågstation. Vilken lycka! Vi kramades och fällde ett par tårar, det var så himla roligt att ses!

Nu kommer ett livs tecken från oss. Vi har ju tyvärr inget internet hemma än, så vi har fått låna det mobila internet av farmor.

Dom senaste dagarna har det varit fullt hus hemma hos oss. Från onsdag till fredag hade vi moster Sandra här på besök. Det var super mysigt, och vi har inte setts sen oktober så det var väldigt skoj. Vi hade lite att ta igen.