Hur upplevde jag min graviditet med Benjamin. Ganska enkel, utan något klagomål faktiskt. Helt ärligt har jag aldrig mått så bra som jag gjorde när jag var gravid. Det som jag upplever var som värst var dom första 20 veckorna, innan ultraljud. Osäker på om det fanns något i magen, 3 test behövde göras för att ens försöka övertyga mig själv att jag var gravid. Kräktes aldrig, mådde aldrig illa, kanske någon enstaka gång men aldrig att jag kände att spyan var på väg upp. Foglossning slapp jag, som man hör alla andra ha. Jag blev aldrig vattenfylld, gick upp 13 kilo som försvann lika snabbt vi lämnade BB. Sammandragningar fick jag tidigt, första gången i vecka 12 tror jag. Tror att det mest berodde på jobbet, stressen gjorde att magen drog i hop sig. Minns att första gången jag fick det fick jag världens panik och ringde mamma, och frågade om det skulle vara så. Trodde att hela magen drog i hop sig och ungen inte fick någon luft. Dom rejäla sammandragningarna fick jag 2 månader innan Benjamin kom. Ibland väldigt ofta, och jag trodde vi skulle få en 2009 bebis. På nyår, på torget i Åre stod jag med magen i vädret, ja innanför jackan då förstås och jublade inom mig att det blir ett 2010 Januari barn. Vi kunde städa ur Sibylla och lägenheten, på en vecka. Utan direkt någon hjälp från någon annan. Höggravid i vecka 37. Hade gärna velat se hur någon annan hade hanterat det. Fredrik gjorde ett toppen jobb, det han gjorde för mig då är helt makalöst. Vi hjälpte åt tillsammans, utan nå tjafs.